Allt om Avtal Sveriges största faktabank om avtal och avtalsrätt

Svek

Svikligt förledande enligt 30 § AvtL är ett lagrum som ofta åberopas men som man sällan vinner framgång med. I förarbetena till 30 § AvtL framgår det att tanken är att lagrummet ska tillämpas restriktivt vilket också har blivit verklighet. Den främsta anledningen till att det är svårt att vinna framgång med 30 § AvtL är de bevissvårigheter som ofta uppstår.

För att det ska vara frågan om svek enligt 30 § AvtL måste den förledde försetts med oriktiga uppgifter. Kravet på uppgifter innebär att det måste vara fakta, om en person säger vad denne tycker och tänker är det inte frågan om fakta och kan därför inte läggas till grund för svikligt förledande.

Nästa kriterium som måste vara uppfyllt är att lämnandet av den oriktiga informationen måste varit avsiktligt. Detta innebär att den som lämnar informationen måste inse att informationen inte är riktig och att motparten inte känner till det riktiga förhållandet.

Det krävs även ett orsakssamband mellan det svikliga förledandet och den rättshandlingen som sedan företas. Om rättshandlingen hade företagits även utan det svikliga förledandet kan inte 30 § AvtL tillämpas. I 30 §2 st. AvtL har en bevisbörderegel tagits in till den förleddes fördel. Om det svikliga förfarandet kan ”antagas vara av betydelse för rättshandlingen”, är kravet på orsakssamband uppfyllt om inte motsatsen bevisas. Regeln innebär således en presumtion om att förfarandet har framkallat rättshandlingen.

Relaterade dokument: