Allt om Avtal Sveriges största faktabank om avtal och avtalsrätt

Ocker

31 § AvtL, ockerparagrafen, behandlar situationen där en avtalspart utnyttjar sin motparts trängda situation på ett otillbörligt sätt. Även i denna situation är den utnyttjade motparten inte bunden av rättshandlingen. Oavsett vem det faktiskt är som utnyttjat den som är i en trängd situation, är den utnyttjade inte bunden till rättshandlingen om motpart är i ond tro om ockret.

För att lagrummet ska vara tillämpligt ska motparten befinnas sig i trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende. Den främsta skillnaden mellan situationerna i 28-30 §§ AvtL och 31 § AvtL är att i de första situationerna framkallar parten motpartens situation, medan i den senare utnyttjar parten motpartens situation.

Avtalsparten ska sedan genom att utnyttja motpartens situation göra en vinning vilken uppenbart står i missförhållande till det vederlag som denne erlagt motparten. Kravet på att missförhållandet ska vara uppenbart leder till att lagrummet ska tillämpas restriktivt.

Paragrafen gäller både kreditocker, dvs. när oskäligt hög ränta tas ut på ett kreditlån, och på sakocker, dvs. när prestationerna i ett avtal inte står i proportion till varandra.

Relaterade dokument: