Allt om Avtal Sveriges största faktabank om avtal och avtalsrätt

Rättshandlingsförmåga

Rättshandlingsförmåga är inget som alla personer har och en persons rättshandlingsförmåga kan förloras och senare återvinnas. Rättshandlingsförmåga får en fysisk person vanligtvis när man blir myndig, d.v.s. fyller 18 år, se 9:1 föräldrabalken. Vissa situationer kan dock göra att man förlorar sin rättshandlingsförmåga och i andra situationer har man en begränsad rättshandlingsförmåga innan man blivit myndig.

Omyndiga och ratihabition
Är man eller blir man omyndigförklarad förlorar man sin rättshandlingsförmåga. Syftet med att inte ge omyndiga någon rättshandlingsförmåga är att skydda dessa fysiska personer från risken att ingå oförmånliga avtal.

Det finns ett vanligt undantag som innebär att från 16 års ålder får en fysisk person med förmyndarens tillstånd, normalt sett dennes förälder, råda över vad denne har förvärvat genom arbete. Detta stadgas i 9:3 föräldrabalken. Ett annat undantag är om den som är över 16 år bor i ett eget hushåll. I dessa situationer för denne ingå sådana avtal som är sedvanliga för driften av hushållet, detta stadgas i 9:2a föräldrabalken.

Förmyndaren till den omyndige kan också i efterhand ratihabera rättshandlingar som företas av den omyndige, dvs. godkänner rättshandlingen i efterhand. Detta kan t.ex. om den omyndige ges en mindre summa pengar för att köpa godis, i dessa situationen kan affärsbiträdet förutsätta att förmyndaren samtycker till handlandet. Viktigt att notera vid ratihaberingsfallet är att i praktiken är den omyndiges motpart ensidigt bunden till rättshandlingen tills förmyndaren har godkänt handlingen, se 9:6 föräldrabalken. Godkännandet måste dock komma inom rimlig tid, i annat fall upphör bundenhet. Detta är något som ger den som planerar att ingå avtal med den som är omyndig att vara extra varsam, framförallt vid mer omfattande avtal.

Psykisk störning
Även personer som lider av psykiska störningar har ansetts behöva ett skydd för att undgå risken att ingå oförmånliga avtal. Huvudregeln är att personen ska ha tilldelats en förvaltare hos rätten, detta stadgas i 11:7 föräldrabalken. Det finns även en möjlighet att använda lagen om avtal som slutits under påverkan av en psykisk störning (1924:323). Med stöd av denna lag kan ett avtal ogiltigförklaras i efterhand, motparten har dock rätt att får skälig ersättning för att täcka eventuella förluster som uppstått. I rättspraxis har man varit restriktiv med vad som utgör psykisk störning.

Förbud att avtala
En person som försätts i konkurs förlorar rådigheten och rätten att förvalta den egendom som ingår i konkursboet. Detta innebär att denne inte har någon rättshandlingsförmåga att ingå rättshandlingar som kan göras gällande i konkursen. Detta stadgas i 1:3 och 3:1 konkurslagen (1987:672). En person kan även åläggas näringsförbud enligt lagen om näringsförbud (1986:436). Den primära anledningen till att någon åläggs näringsförbud är att denne har grovt åsidosatt en skyldighet och att det är påkallat från allmän synpunkt.

Juridiska personer
Alla juridiska personer har rättshandlingsförmåga, såvida denna inte har tagits ifrån denne t.ex. vid konkurs. Ett system där alla medlemmar eller ägare av den juridiska personen skulle vara tvungna att delta i rättshandlandet skulle vara ett opraktiskt system. Därför binds den juridiska personen till avtal genom att fysiska personer, som har utsetts till den juridiska personens ställföreträdare eller firmatecknare, företar det faktiska rättshandlandet. Huvudregeln är att den juridiska personens styrelse i sin helhet utgör den legala ställföreträdaren. Sedan kan styrelsen utse särskilda firmatecknare som äger rätten att ingår rättshandlingar för den juridiska personens räkning, t.ex. 8:37 Aktiebolagslagen. I Bolagsverkets register framgår det vilken eller vilka personer som har rätt att ingå avtal på ett visst företags vägnar.