Allt om Avtal Sveriges största faktabank om avtal och avtalsrätt

Anbud-acceptmodellen

Huvudregel för hur avtal ingås är anbud-acceptmodellen och det är den enda modellen för avtalsingående som är reglerad i avtalslagen. Modellen bygger på att parterna lämnar en varsin viljeförklaring och när dessa är likalydande har ett avtal ingåtts. Först lämnar anbudsgivaren ett anbud, dvs. ett förslag på avtal. Detta anbud svarar mottagaren på genom att lämna en accept till anbudsgivaren. Accepten får inte innehålla någon invändning på avtalsinnehållet eller någon annan reservation för att ett avtal ska ha uppkommit. Denna modell ger dock upphov till flera frågor: Vad är ett anbud, vad är en likalydande accept, vad händer om accepten inte är likalydande, är man bunden av ett anbud och i sådant fall hur länge, kan ett meddelande återkallas om man ångras sig m.m.

Vad utgör ett bindande anbud?
För att ett avtal ska kunna uppstå genom anbud-acceptmodellen krävs att en person lämnar ett bindande anbud. I vissa fall framgår det klart och tydligt att det är frågan om ett bindande anbud, t.ex.: ”jag erbjuder dig att få köpa denna bil för 50 000 kr, erbjudande gäller till på söndag nästa vecka”. I andra fall är det inte lika självklart att meddelandet är ett anbud, dvs. ett bindande erbjudandet riktat till viss person. I vissa fall är det inte frågan om ett anbud i avtalslagens mening trots att begreppet ”anbud” har använts i meddelandet. Vilket begrepp som används i meddelandet, t.ex. offert, erbjudande, prislista, beställning, spelar ingen roll. Det som är avgörande är hur meddelandet har utformats och vilken adressat meddelandet riktar sig till.

För att det ska vara frågan om ett bindande anbud måste meddelandet innehålla ett klart erbjudande, t.ex. Du får köpa denna bil för 50 000 kr. Sedan måste meddelandet rikta sig till en bestämd adressat. I meddelandet ska det framgå att erbjudandet riktar sig till en bestämd person. Ett massa utskick, t.ex. reklam är inte att anse som en bestämd adressat även om mottagarens namn står tryckt på meddelandet. Detta ska i stället anses som ett utbud eller en anmodan att till avsändare själv komma med ett anbud. Meddelandet får inte heller innehålla någon form av reservation eller friskrivning för att det ska vara ett bindande anbud, t.ex. ”erbjudandet gäller så långt lagret räcker”. Slutligen måste anbudet vara utgivet. Detta innebär att avsändaren lämnat meddelandet med vilja till den bestämda adressaten. Om en adressat av misstag får ett meddelande om ett riktat erbjudande så är detta inte att se som ett bindande anbud, även om mottagaren är i god tro om avsändarens vilja att utgiva anbudet.

Vad är en likalydande accept respektive en oren accept?
En likalydande accept är en accept som helt och hållet stämmer överens med anbudet. Om en accept lämnas och denna inte stämmer överens med anbudet vara en oren accept. Meddelandet från anbudsmottagaren kan t.ex. innehålla något tillägg eller ändring av pris, kvantitet leveransdatum m.m. En oren accept ska inte ses som en accept utan som ett nytt anbud som den ursprunglige anbudsgivaren får svara på. Detta stadgas i 6 § 1 st. AvtL.

En särskild situation behandlas i 6 § 2 st. AvtL. Om den som svarar på anbudet lämnar en oren accept kan anbudsgivaren ändå bli bunden. Detta är om anbudsmottagaren tror att svaret är en ren accept och anbudsgivaren inser detta. Om anbudsgivaren inte upplyser mottagaren, utan oskäligt uppehåll (dvs. så fort som det är möjligt), om att svaret är en oren accept blir denne ändå bunden.

Hur länge är anbudsgivaren bunden av sitt anbud (legal acceptfrist)?
Först och främst har anbudsgivaren rätt att i sitt anbud uppge hur länge erbjudandet gäller, detta stadgas i 2 § AvtL. Tiden för att komma in med svar på anbud kan bestämmas till viss dag eller ett visst antal, dagar, veckor, månader etc. Har anbudsgivaren angivit ett antal dagar, veckor etc. räknar man från den dagen meddelandet är dagtecknat eller om sådan saknas, från dagen då meddelandet är inlämnat för vidare befordran, t.ex. inlämnat till en budfirma. Frågan är då vad som gäller om anbudsgivaren inte har angett någon acceptfrist i anbudet.

Det vore orimligt att en anbudsgivare skulle vara bunden av sitt anbud i alla framtid, därför har den s.k. legala acceptfristen reglerats i avtalslagen. Om anbudet lämnas via brev, fax, e-post eller liknande och anbudsgivaren inte har angivit någon tid för svar är det en skälig tid för svar som ska tillämpas. När denna tid ska bestämmas ska man ta hänsyn till tiden för anbudet att nå mottagaren, tiden för denne att överväga att anta eller avstå anbudet (skälig betänketid) och tiden för dennes meddelande att nå anbudsgivaren. Detta stadgas i 3 § 1 st. AvtL. Anbudsmottagaren presumeras använda samma försändningsmetod som anbudet anlänt med eller åtminstone en lika tidseffektiv metod, dvs. skickas anbudet med e-post antas anbudsmottagaren svara via e-post. Med tanke på samhällets utveckling med internet och andra effektiva kommunikationsmedel antas tiden för att skicka ett anbud eller återsända ett svar på ett anbud vara näst in till obefintlig då t.ex. en e-post kommer fram i princip direkt efter att det har skickats.

Vad som är viktigare och kräver mer analysering är den skäliga betänketiden. Den skäliga betänketiden är helt beroende av hur anbudet är utformat och vad anbudet gäller. Ett mer omfattande anbud med flera olika villkor eller krav ger i regel rätt till en längre betänketid. Även ett anbud som skulle innebär en omfattande motprestation från anbudsmottagare ger i regel rätt till en längre betänketid, t.ex. ett anbud om att förvärva en verksamhet för 100 miljoner kronor kräver sannolikt en längre betänketid.

Muntliga anbud är särskilt reglerade i 3 § 2 st. AvtL och ett muntligt anbud måste besvaras omedelbart om inte anbudsgivaren medger en viss betänketid.

Vad händer om anbudsmottagaren svarar på anbudet för sent?
Först och främst ska klargöras att ett svar på anbud har lämnats först när meddelande är anbudsgivaren till handa. Detta innebär att denne ska kunna ta del av meddelandet, dvs. läst eller på något annat sätt uppfattat meddelandet. Denne behöver inte rent faktiskt ha tagit del av meddelandet. Ett meddelande som t.ex. ligger i mottagarens inkorg, eller på dennes skrivbord har således kommit fram.

Ett meddelande som har kommit fram för sent, dvs. efter den legala acceptfristen eller efter den angivna acceptfristen i anbudet är att se som en oren accept. Detta stadgas i 4 § 1 st. AvtL. Som angivet ovan är en oren accept att se som ett nytt anbud som i sin tur kan accepteras. På samma sätt som nämnts ovan kan en anbudsgivare bli bunden av en oren accept. Detta är om avsändaren av accepten (anbudsmottagaren) inte inser att svaret kommer för sent och mottagaren (anbudsgivaren) av accepten inser detta. I sådana fall måste anbudsgivaren så fort som möjligt informera anbudmottagaren om att svaret denne lämnat kommit försent och således är en oren accept. Detta stadgas i 4 § 2 st. AvtL.

Kan ett meddelande återkallas?
Om ett meddelande återkallas kan det inte binda avsändare vid ett avtal. Ett meddelande, både anbud och svar på anbud, kan återkallas fram till mottagaren har tagit del av meddelandet, dvs. på något sätt läst eller uppfattat meddelandet. Meddelandet anses även vara återkallat om mottagaren tar del av återkallelsen samtidigt som denna tar del av anbudet eller svaret på anbudet. Detta innebär att om en person t.ex. läser sin inkommande post och det första brevet denne läser är ett anbud och det sista brevet denne läser är en återkallelse av samma anbud så är detta att se som en giltig återkallelse.

Vem står risken för att ett meddelande inte kommer fram i tid?
Ibland kommer inte meddelande fram i tid eller överhuvudtaget, frågan är då vem som ska stå risken för den eventuella skada som kan uppstå. Ett anbud som skulle innebära en miljonvinst för anbudsmottagaren kan gå förlorad på grund av att den legala acceptfristen hinner löpa ut. Huvudregeln är att det är avsändaren som står risken för att meddelandet inte kommer fram som det ska. Undantag från huvudregeln görs om meddelandet skickas i mottagarens intresse, detta finns det uttryckligt lagstöd för i 40 § AvtL. En sådan situation är om avsändare med ett meddelande vill reklamera att mottagaren har missuppfattat ett förhållande, t.ex. att denne skickat en ren accept när accepten var oren, eller när denne har begått ett avtalsbrott. I dessa situationer har avsändaren fullgjort vad det kan tänkas åligga denne om denne har lämnat in meddelandet för vidare befordran eller på annat ändamålsenligt sätt avsänt meddelandet. Givetvis bör avsändaren kunna presentera någon form av bevisning att meddelandet har skickats på ändamålsenligt sätt.