Allt om Avtal Sveriges största faktabank om avtal och avtalsrätt

Kort om avtalstolkning

Hur ett avtal ska eller kan tolkas är omöjligt att ge ett kort och koncist svar på. Det är i slutänden domstolen som avgör vilken metod som ska användas. Vid en tvist kan dock parterna lägga fram argument, som talar för eller emot, att en eller flera metoder och regler ska användas.

Domstolen har använt många olika tolkningsmetoder när den ska tolka avtal. Utöver olika metoder för avtalstolkning har domstolen utvecklat flera tolkningsregler i rättspraxis. Här nedan följer grundläggande tolkningsmetoder och tolkningsregler i sin korthet.

Språkinriktad tolkning – är precis vad det låter som, avtalet tolkas efter sin ordalydelse och den språkliga innebörden. Det främsta problemet vid språkinriktad tolkning är givetvis att i efterhand tolka muntliga avtal och med säkerhet kunna bedöma vad som faktiskt har sagts. Vid muntliga avtal blir det därför svårt att tillämpa denna metod. Ord kan många gånger vara diffusa eller har flera innebörder vilket försvårar tolkningen ytterligare.

Teologisk tolkning – innebär att avtalet tolkas mot bakgrund av avtalets ändamål. Här försöker man identifiera avtalets ändamål och därefter se om det är möjligt att uppnå ändamålet utifrån hur avtalsinnehållet är utformat.

Branschinriktad tolkning – innebär att avtalet tolkas utifrån de vedertagna branschnormer som finns. Innan avtalet tolkas måste det utredas vad ett uttryck betyder i en viss bransch, t.ex. ”haverifritt fartyg” eller ”invändig rengöring”.

Norminriktad tolkning – innebär om avtalet inte har behandlat vissa frågor eller villkor försöker man fylla ut avtalet med normer. Syftet är att underlätta för avtalsparterna att få ihop ett fullständigt avtal. I dessa situationer måste man utreda vad normen är en viss situation och därefter tolka avtalet mot denna bakgrund. Finns det dispositiv lag på ett visst område blir denna ofta avgörande för hur avtalet ska tolkas.

Systeminriktad tolkning – innebär att en avtalsbestämmelse, som ingår i ett strukturerat avtal, tolkas mot bakgrund av andra avtalsbestämmelser som på något sätt är sammankopplade med varandra. Tolkningen ska förefalla naturlig och harmoniserande utifrån avtalets helhet.

Oklarhetsregeln – innebär att den som sett till att en viss formulering eller ett visst villkor tagits med i avtalet också ansvarar för den delen. Är det oklart hur en del av avtalet ska uppfattas så tolkas den delen till den ansvariges nackdel.

Minimiregeln – innebär att en oklar avtalsbestämmelse ska tolkas på det sättet som innebär minsta betungande resultatet för den förpliktigade, dvs. den som är skyldig prestera p.g.a. den aktuella bestämmelsen.

Tolkning e contrario – innebär att avtalet tolkas motsatsvis. Om det i ett avtal står t.ex. ”A ansvarar för att bilens motor är i mycket gott skick” och det senare visar sig att framaxeln på bilen är trasig innebär en tolkning e contrario att A inte är ansvarig för kostnader som detta kan innebära.

”Skrivet går före tryckt” – detta är en princip som gäller vid avtalstolkning. Är något i avtalet tillskrivet i efterhand gäller det, som huvudregel, före vad som är tryckt.