Allt om Avtal Sveriges största faktabank om avtal och avtalsrätt

Egenhändig namnteckning

Det primära syftet med att ställa upp formkrav om att parterna egenhändigt skriver under dokumentet är att dessa ska fråga sig själva om de verkligen vill binda sig vid avtalet genom att skriva under handlingen. Lagen sätter inte upp några krav på hur den egenhändiga namnteckningen ska utformas eller om den ska vara läsbar. I praktiken räcker det med att personen skriver ett ”X” sedan är det mer tveksamt att motparten godtar en sådan underskrift. Sannolikt vill motparten att namnteckningen ska kunna knytas till personen som skriver under för att kunna säkra bevisning.

I svensk rätt finns endast några få krav på egenhändig namnteckning. Några exempel är testamente enligt 10:1 ärvdabalken (1959:637), bodelningsavtal enligt 9:5 äktenskapsbalken (1987:230), äktenskapsförord enligt 7:3 äktenskapsbalken (1987:230), vid fastighetsköp enligt 4:1 jordabalken (1970:994), vid bostadsrättsöverlåtelse enligt 6:4 bostadsrättslagen (1991:614) eller vid teckning av aktier i aktiebolag som ej är avstämningsbolag enligt aktiebolagsbolagen.

Relaterade dokument: